Sommaren 1988 var jag och min familj ute på en norrlandstripp med bil och husvagn. På väg neröver gjorde vi ett dagsstopp i Norrby. Jag hade inte varit där sedan Karin Nilsson fyllde 50 år den 30 maj 1971 så det blev ett kärt och nostalgiskt återseende.

Sören berättar; Hästen Sibylla fick vara med ända till slutet av 1960-talet då hon tyvärr fick kolik när hon stod i stallet. Det blev en smärtsam död för henne när hon inte kunde ta sig ut ur stallet. Jag var i Norrby med mina föräldrar och bröder när det hände. Jag kommer ihåg att jag hörde ljud från lagår´n en natt men kopplade inte det till lagår´n. På morgonen när morfar gick in i stallet hittade han Sibylla liggande död i stallet. Hon hade slagit huvudet i betongväggen flera gånger i sina försök att ta sig ut. Morfar blev givetvis helt förkrossad. Senare på dagen kom det en större traktor till Norrby och hästen drogs ut på något sätt som jag inte såg. De vuxna såg till att vi ungdomar och barn inte skulle stå och se på eländet. Nästa minne som dyker upp är när jag (och någon fler som jag inte kommer ihåg vem det var) står gömda nere vid åkern bakom en gärdsgård och ser när traktorn gräver i en stor och djup grop. Hästen ligger bredvid den nygrävda gropen. Sen kommer en farbror, förmodligen en veterinär, med en lång trästång, förmodligen en hässjestoe där han hade bundit fast en stor kniv i ändan. Sedan öppnar han upp magen på hästen och då såg jag hela tarmpaketet välla ut. En del av tarmen var jättetjock. Vi blev avslöjade där vi stod och vi fick gå bak ännu längre från händelsen eftersom man skulle sticka hål och släppa ut den gas som bildats i delar av tarmen som var flera decimeter tjock. När det var klart lyfte traktorn ner hästen i gropen och fyllde igen. Usch vilket tragiskt minne.